"Röda rosor av svenskt blod på Finlands snöiga jord"
Under vinterkriget 1939–1940 anmälde sig över
12 000 svenskar och 700 norrmän frivilligt för att kämpa för Finland i Svenska frivilligkåren vid Sallafronten i finska Lappland. Under fortsättnigs-kriget tjänstgjorde närmare 1 000 svenskar i Svenska frivilligbataljonen framför Hangö 1941 och strax över 400 i Svenska frivilligkompaniet 1942–1944 på östfronten vid Jandeba och på Karelska näset sommaren 1944. Svenska frivilliga tjänstgjorde även vid olika finska förband under båda krigen.
122 svenska frivilliga stupade och många hundra sårades, många med livslång invaliditet som följd, i kampen för Sveriges ära och Finlands frihet.
Detta är deras historia och minnesmärke; deras tempel.
När förbanden i Norrland började genomföra Operation Zanders under I19s ledning visade det sig genast att den största framgångsfaktorn var en expert på området. Nicolas kunskaper i kombination med förmågan att fånga de unga befälens intresse var helt avgörande för resultatet. Vi yrkesofficerare kunde diskutera taktik och ledarskap men det entusiasmerade inte de unga kollegorna på samma sätt som Nicolas brinnande intresse och detaljkunskap gjorde.
Rikshemvärnsförvaltare Jari Mäkelä
Det Nicolas gör i att levandegöra minnet av finlandsfrivilliga veteraner är mycket viktigt. Dessutom berättat på ett utomordentligt medryckande och underhållande sätt. Händelserna känns extra aktuella i det som sker i Europa idag. De utgör en påminnelse om vad som kan komma att drabba även oss i en kusligt nära framtid. För mig personligen är historien om de frivilliga i "Grafströms jägarkompani" särskilt intressant och viktiga, då vi på K4 är traditionsbärare för förbandet.
Regementsförvaltare Rikard Skiöld, Norrlands dragonregemente K4
Svenska frivilligkåren 1939–1940
På morgonen den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen, utan föregående krigsförklaring, Finland. Vinterkriget var ett faktum. Reaktionerna i omvärlden i allmänhet och Sverige i synnerhet lät inte vänta på sig. I Sverige utlöstes en plan på en svensk frivilligkår till hjälp för Finland omedelbart; planerad och förberedd av ett antal generalstabsofficerare och veteraner från den svenska frivilliginsatsen i Finland 1917. Kåren finansierades av den svenska industrin och allmänheten med materiella bidrag från svenska staten. Den så kallade Svenska frivilligkåren utrustades med svensk materiel och enligt svensk militär organisation. Över 12 000 svenskar och drygt 700 norrmän anmälde sig frivilligt för att kämpa för Finlands sak varav strax över 8 000 hann inställa sig i Finland innan kriget upphörde den 13 mars 1940. Av dessa kom drygt 4 000 att under två och en halv veckor se fronttjänst vid Märkäjärvi på Sallafronten i finska Lappland. Fronttjänsten, som i huvudsak bestod av befästningsarbeten, posttjänst och patrullering, avbröts emellanåt av spaningsuppdrag och försvarsstrider av varierande intensitet.
Ett svenskt luftvärnsförband organiserades och sändes till Åbo och svenska frivilliga organiserade och utbildade tungt artilleri i Vasa samtidigt som svenska frivilliga även tjänstgjorde vid finska förband. Allehanda civila hjälpinsatser genomfördes till hjälp för Finland och Sverige tog emot finska krigsbarn. Finlands sak var verkligen vår. Under vinterkriget stupade 33 svenskar medan dryga hundratalet sårades eller frostskadades svårt.
Läs mer om Svenska frivilligkåren i För Finlands frihet: Svenska frivilligkåren 1939–1940, Från Salla till Hangöudd: med Grafströms jägare i två krig och varför inte Svenska frivilliga i Finland 1939–1944.
Svenska frivilligbataljonen 1941
Våren 1940 anföll och besegrade tyska Wehrmacht snabbt de nordiska länderna Danmark och Norge och samma sommar stormade blixtkrigets maskineri fram över Västeuropa. På blott sex veckor lyckades tyskarna besegra Frankrike och, eftersom de råkade ligga i vägen för framryckningen, Holland och Belgien. Vad som kostat miljoner soldater livet under första världskriget var nu ett faktum. Efter att ha rett ut det italienska fiaskot på Balkan och i Nordafrika riktade Hitler nu blickarna österut och den största kraftmätningen i världshistorien stod för dörren. Den 22 juni 1941 inleddes Unternehmen Barbarossa, Tysklands och hennes bundsförvanters anfall mot Sovjetunionen. Trots att tysk trupp befann sig i landet höll sig Finland till en början avvaktande, men efter att bland annat Helsingfors bombades den 25 juni förklarade Finland krig mot Sovjetunionen. Det så kallade fortsättningskriget (1941–44) hade börjat.
Återigen anmälde sig svenska frivilliga för att kämpa för Finland. Situationen såg dock annorlunda ut än 1939: Finland deltog i vad som fick ses som ett anfallskrig tillsammans med Tyskland, som anfallit och ockuperat de nordiska länderna Danmark och Norge. Samtidigt var det finska behovet av svenska frivilliga begränsat; i vapenbrödraskap med världens mäktigaste armé var behovet av svenska frivilliga, som dessutom saknade militär utbildning, begränsat. Trots detta organiserades den Svenska frivilligbataljonen (också kallad Hangöbataljonen) med omkring 1 000 frivilliga i rullorna. En tredjedel av de frivilliga hade deltagit i vinterkriget och andelen officerare och stamanställda underbefäl var hög. Förbandet var, i alla fall personalmässigt, att betrakta som ett elitförband. Bataljonen belägrade under andra halvåret 1941 den ryska marina stödjepunkten Hangö i sydvästra Finland. Insatsen kännetecknades av ett enformigt ställningskrig avbrutet av våghalsiga patrulluppdrag. Framför Hangö stupade 25 och sårades 75 svenska frivilliga.
Läs mer om Svenska frivilligbataljonen i Fronten närmast Stockholm: Svenska Hangöveteraner berättar, Från Salla till Hangöudd: med Grafströms jägare i två krig och Frontvardag och, igen, i Svenska frivilliga i Finland 1939–1944.
Svenska frivilligkompaniet 1942–1944
Frivilligbataljonen upplöstes efter fullgjort uppdrag i december 1941. Kriget hade dock endast börjat och på östfronten, från Ishavet i norr till Svarta havet i söder, pågick det för fullt. Veteraner från Frivilligbataljonen, nyrekryterade frivilliga i Sverige och svenska frivilliga som under första halvåret av 1941 tjänstgjort i finska förband sammanfördes i början av 1942 i ett så kallat avdelt (på svenska: ”fristående”) kompani tillhörande finska infanteriregemente 13. Regementet var grupperat längs floden/bäcken/ån Jandeba på Svirfronten i Fjärrkarelen. Svenska frivilligkompaniet, som det snart kom att kallas, höll i nästan två och ett halvt år sin del av frontavsnittet vid Jandeba, där de frivilliga under tusentals posttimmar höll vakt mot öster samtidigt som de deltog i anfalls- och försvarsstrider, otaliga patrulluppdrag och genomled den i många hänseenden enformiga frontvardagen.
Sommaren 1944 utspelade sig ett enormt fältslag på Karelska näset, där Stalin försökte (men misslyckades) att slå ut Finland ur kriget. Fjärrkarelen utrymdes och förbanden sattes in i de förtvivlade försvarsstriderna på Näset; så också Svenska frivilligkompaniet. Ställningskriget i Fjärrkarelens ödemark byttes för Frivilligkompaniet raskt ut mot artilleriorgier, pansaranfall och en storm av sovjetiska anfallsvågor. Försvarsstriderna tog sin blodiga tribut ibland de svenska frivilligas allt tunnar led, men Finland förmådde att bevara sin fri- och självständighet under skyddet av sin armé. Under tjänstgöring i Frivilligkompaniet stupade 41 man medan ett 80-tal sårades.
Läs mer om Svenska frivilligkompaniet i Svenskarna vid Jandeba: Svenska frivilligkompaniet 1942-1944, Frivillig soldat och Svenska frivilliga i Finland 1939–1944.
Svenska frivilliga i finska förband
Ett mindre antal svenska frivilliga tjänstgjorde under såväl vinter- som fortsättningskriget i finska förband, inte sällan i befälspositioner i olika nivåer. De frivilliga återfanns i samtliga vapenslag. Utöver militär hjälp i form av frivilliga gjorde många svenskar civila insatser i och för Finland (de civila insatserna behandlas INTE här).
30 års målmedvetet arbete för att bevara minnet av de svenska frivilliga har resulterat i ett gigantiskt arkiv, böcker, föredrag, resor, medverkan i allehanda produktioner (radio, tv, böcker och film), återfunna släktingar, räddade gravar med mera.
Personerna bakom www.svenskafrivilliga.com
Nicolas von Schmidt-Laussitz har intresserad sig för de finlandsfrivilliga i över 30 år. Det hela började med att han fick en bok om baron von Münchhausens äventyr av en äldre man som hette Orvar Nilsson, när han besökte hans far. Senare förstod han att Orvar deltagit som frivillig i vinter- och fortsättningskriget och att besöken berodde på ett samarbete kring Orvars bok "Liten bricka i stort spel". Efter att ha lärt känna hundratals veteraner och tillsammans med sin stridsparskamrat Andreas härjat i alla tänkbara arkiv och museer har allt mer eller mindre flippat ur; det stod snart klart att minnet av de svenska frivilliga i Finland 1939–1944 måste bevaras. Detta har manifisterats i böcker, resor, föredrag och annat. Nicolas arbetar i finansbranschen.
Andreas Holmberg har engagerat sig för de finlandsfrivilliga i snart 30 år och har rest land (länder) och rike runt för att samtala med och dokumentera insatserna i Finland av svenska män som av fri vilja begav sig österut för att bistå ett folk i nöd. Han har tillsammans med Nicolas träffat och pratat med hjältarna från förr, länsat arkiven och gjort allt som går för att samla in så mycket material kring de finlandsfrivilliga som möjligt. Andreas har också med stort engagemang arbetat för att de svenska frivilligas gravar i Sverige ska omhändertas och bevaras för framtiden. Vid sidan av engagemanget kring de finlandsfrivilliga brinner hjärtat för svenska veteraner i de flesta nutida krig och då särskilt kongo. Vad Andreas tänker om rimlighet, frihet och demokrati talar hans FN-missioner i Kosovo, Liberia och Afghanistan sitt tydliga språk. Till vardags arbetar Andreas på Tullverket och håller nationen i skick.
Den minsta stridande enheten är ett stridspar, men när man ska ut på militärhistoriska premiumresor i den Lappländska ödemarken eller när man vill ha en energiboost för att ta sig kragen och producera ska man slå följe med Norrbottenbataljonens kursetta: sergeant Hansen.
Sergeant Hansen är utbildad jägarsoldat (I 22), FN-veteran, hemvärnslegend samt ständig Försvarsmaktsmästare i skytte och är ofta anlitad av Försvarsmaktens vinterhet som instruktör. Bland annat. Det har även hänt att han utbildat amerikanska specialförbandssoldater i skjutteknik. Otroligt nog har sergeant Hansen ett civilt jobb, men balans är väl i grunden något positivt, även för en föregångsman som sergeant Hansen.
