Vy över del av I. gruppens frontavsnitt. På höjden i bakgrunden skymtar ett ryskt "politrukfort" - en besfäst byggnad av stock och sten.
Den 11 mars kl 1845 rapporterade II. gruppens 3. kompani att stark fientlig trupp ryckte fram från Ristelivaara sydväst ut. Eld öppnades och I. gruppens jägarkompani gjordes marschberett och ryckte ut till Paikanselkä i månljus och 30 graders kyla. Tre spaningspatruller utsändes - sergeant Tor Gustaf Ström med fem man längs bäcken mellan Hatajavaara och Hangasvaara, fänrik Gösta Borg för att söka samband med trossen vid Kuolpuna och för att spana mot H i Hangasvaara samt fänrik Carl-Olof Wrang med fem man för att fastställa eventuell fientlig framryckning över Kuolpuna mot Aapolampi. Några fiender påträffades emellertid inte. På kvällen den 12 mars utgick en patrull ur I. gruppens 3. kompani under löjtnant Einar Gamst för att spana och ta fångar. Denna stötte på en sovjetisk patrull som passerade i riktning mot de svenska linjerna. Sedan passerade skidinfanteri under en halv timme. Rapport avsändes till gruppstaben och där antecknades kl 0345 att en stark patrull framryckte västerut och kl 0400 att 400 man skidinfanteri avancerade från Märkävaara syd-sydväst ut mot de svenska linjerna. Rapport avgick också till II. gruppens 3. kompani som låg i de sovjetiska truppernas marschriktning. I. gruppens jägarkompani fick kl 0530 order att förstärka detta kompani och var kl 0650 framme vid dess förläggning. Även 1. och 2. kompanierna ur II. gruppen alarmerades och intog sina ställningar efter kl 0700. Också 16. självständiga jägarkompaniet som under natten anlänt till fronten beordrades kl 0600 per radio och via II. gruppens 3. kompani att ingripa - men nåddes av ordern först kl 1000. Från II. gruppens 3. kompani kom täta telefonrapporter till gruppstaben:
I gruppstaben var man inte oroligt. Redan vid midnatt kvällen innan hade chefen för 1. batteriet meddelat att batteriets personal från tyska radiostationer erfarit att fred skulle ha slutits mellan Finland och Sovjetunionen. Rykten om fredsunderhandlingar hade cirkulerat sedan några dagar. Kl 0535 ingick telefonmeddelande från stridsgruppchefen att fred torde ha slutits mellan Finland och Ryssland och att fientligheterna skulle inställas kl 1100. Kl 0840 anmälde I. gruppen till stridsgruppstaben att allt var lugnt, eld förekom, men inget anfall. Chefens intryck var att fienden ville skjuta ut sin ammunition. Kl 1030 lämnades meddelande om fredsslutet till förbanden. Nyheten hade nått truppen på olika vägar och inte alltid innan fredsslutet trädde i kraft. Vid 2. pansarvärnsplutonen, där tre man stupat strax innan, passerade stabschefen Ehrensvärd strax efter kl 1100 och beordrade förbandschefen att ställa upp förbandet på vägen. Sedan den förbluffade förbandschefen fått ordern förklarad avtackades förbandet. I. gruppens 3. kompani fick nyheten genom rapportkarl kl 1125; 1. plogplutonen genom ordonnans kl 1300, bevakningskompaniet - som var på marsch genom terrängen - genom rapportkarl kl 1355. 2. plogplutonen nåddes av ett rykte kl 1415 men fick det inte bekräftat förrän kl 1715.
Efter fredsslutet blev den stridsvagn som det svenska pansarvärnet lyckades skjuta sönder ett populärt "turistmål". Stridsvagnen ryckte fram mot de svenska linjerna längs landsvägen Kemijärvi-Märkäjärvi. Till vänster skymtar "rysshöjden" Jokinenä, som var starkt befäst. Landsvägen har i dag en annan sträckning och där vägen en gång gick ligger en järnväg.
|
  FÖREGÅENDE |
Denna hemsida stöds av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening Copyright Nicolas von Schmidt-Laussitz |