Under I. gruppens marsch var det avsikten att färdigorganisera en lika stor styrka (II. gruppen) och ytterligare en enhet - den III. gruppen - skulle följa i mitten av mars. Den I. gruppen, under befäl av överstelöjtnant Magnus Dyrssen, startade sin skidmarsch den 3 februari och tågtransporterades planenligt från Rovaniemi till Kemijärvi i mitten av månaden. Under marschen avslöjades brister i utrustningen och utbildningen och mer än hundra man avfördes som sjuka.
Några dagar senare transporterades II. gruppen (överstelöjtnant Viking Tamm) med tåg från Kemi till Kemijärvi och båda grupperna marscherade mot fronten. Härvid gick I. gruppen på landsvägen medan II. gruppen på kvällen den 24 februari startade marschen genom terrängen. Under natten sjönk temperaturen från omkring 20 minusgrader till minus 45 grader. Dessutom orienterade spårpatrullen fel och marschen blev 40 km i stället för planerade 28 km. Många enheter nådde inte fram till de i förväg utsedda bivackplatserna och måste slå läger i det fria. Truppen utsattes för stora påfrestningar och 85 man avpolleterades på grund av kylskador.
Avsikten var att avlösning av de finska trupperna vid Märkäjärvi skulle ske den 29 februari. Emellertid medförde händelseutvecklingen på Karelska näset en tidigareläggning till den 26 februari och två dagar senare hade den Svenska frivilligkåren helt övertagit försvarsställningen vid Märkäjärvi. Av de stridsvana finska förbanden kunde fem bataljoner och två batterier (således mer än Frivilligkårens egna styrka) frigöras och sättas in i de häftiga striderna på Näset.
Verksamhet
I och med att Frivilligkåren övertagit frontansvaret fanns det tre alternativ för dess taktiska uppträdande:
- frontalt anfall mot den sovjetiska ställningen
- kringgående rörelse med angrepp mot antingen högra eller vänstra flygeln
- försvara/hålla Märkäjärviställningen
Läget i finska Lappland den 13 mars 1940.
