Bataljonen återtog frontansvaret den 6 oktober. Dess styrka hade nu vuxit till omkring 700 man och hade dessutom fått förstärkning av ett finskt kanonkompani samt ett finskt infanterikompani, som i huvudsak skulle ansvara för försvaret av Järnön. Detta kompani avlöste 3. jägarkompaniet, som nu sattes in på fastlandet som bataljonsreserv. Till bataljonens tunga kompani hade även en pluton från en finsk befästningsenhet anslutits. Plutonen skulle av svenskarna omskolas till maskingevärsskyttar.
Vardagen kom åter att bestå av vakttjänst, patrullföretag och fältarbeten. I mitten av oktober var dock den idylliska, varma sommaren definitivt över. Den första snön föll, vilken följdes av regn och höstligt rusk. I november kom kylan med nattliga temperaturer på 15-20 minusgrader. Med kylans inträde började också råttorna söka sig in till de uppvärmda korsurna. Maten var enformig med gröt och ärtsoppa som standard. Detta i kombination med ständigt växande förluster och besvikelsen över att vara bunden vid den stillastående Hangöfronten istället för att få delta i segrarna i öster, gjorde att humöret och andan i bataljonen sjönk. Avskedsansökningar började strömma in, men de flesta levde dock i förhoppningen att de skulle få delta i stormandet av Hangö och litade på de många rykten som florerade om detta i den så kallade ”skogsradion”. I början av november hade bataljonschefen Berggren de facto försökt få Mannerheims tillstånd att få storma Hangö, men Marskalken avfärdade förslaget med tanke på dess ringa inverkan på krigets utgång samt på de stora förluster ett dylikt företag skulle innebära.
En av de ryska överlöpare som gav sig till fånga hos svenskarna.
I oktober besöktes bataljonen av en officersdelegation från Sverige där även Prins Gustaf Adolf ingick. Delegationen hade just avslutat en studieresa till östfronten och var på hemväg. Några dagar tidigare hade bataljonen besökts av folk ur Finlandskommittén. Även svenska LO var på besök.
På kvällen den 19 november bröts den enformiga frontvardagen av en våldsam sovjetisk eldgivning med alla slags vapen. Ryssarna besköt oavbrutet bataljonens ställningar. Under de tio dagar konserten varade, sköts över 15 000 granater mot Frivilligbataljonens ställningar.
Ryssarna hade med sin orkester repeterat en ”Hangökonsert” redan den 30 september som en del i friandet av Oktoberrevolutionen, medan bataljonen låg i vila. En speaker hade då via högtalare låtit de finska försvararna veta att de skulle få höra ”Hangökonserten” varefter alla ryska vapen öppnade en kraftig eld under drygt en halvtimme. Helvetesbeskjutningen resulterade i en lätt sårad.
Den 28 november avlöstes bataljonen för att på nytt dras tillbaka som regementsreserv. Bataljonen hade då legat i främsta linjen i närmare åtta veckor.
 |
 |
 |
Tre svenska korsur på Hangöavsnittet: Grotta Azurra, Pirathålan och Den gyllene freden.
