Hangöbataljonen går till historien

I och med Hangös fall ansågs den svenska bataljonen ha utfört sin uppgift och stod inför sin avveckling. De frivilliga ställdes därmed inför valet att resa hem till Sverige eller att söka fortsatt tjänstgöring i finska armén, men då i ett annat förband på en annan front.

I rykande snöstorm avtackade och hemförlovade fältmarskalk Mannerheim bataljonen den 15 december. Mannerheim inspekterade även de olika kompanierna, utdelade hederstecken samt läste upp sin dagorder. Vid ceremonin fördes Frivilligbataljonens fana, som mottagits av svenska kvinnor, för första gången.

Frivilligbataljonen under fältmarskalk Mannerheims avtackning i Harparskog.

Två dagar av avveckling och avrustning följde, varefter bataljonen transporterades med till Åbo. Efter ytterligare en avtackning i Åbo gick transporten med båt vidare till Stockholm där bataljonen marscherade från Skeppsbrokajen i sluten ordning till Storkyrkan. Gatorna var fyllda av en hurrande folkmassa. Leven för Sverige och Finland avlöste varandra i en sällan skådad triumfmarsch. I Storkyrkan hölls en minnesgudstjänst i närvaro av den kungliga familjen och med tal av bataljonens pastor, Hans Åkerhielm. Gudstjänsten följdes av en förbimarsch för kronprins Gustaf Adolf och överbefälhavaren, general Thörnell. Marschen gick sedan vidare till Stadshuset där en festmiddag intogs, varefter de frivilliga skingrades. Svenska frivilligbataljonen, eller Hangöbataljonen som den också kallats, hade därmed gått till historien.

Totalt skrevs 811 man in i bataljonen. Hangöbataljonens sista styrkebesked inklusive stridsskadade omfattade 684 man. I bataljonens tjänst stupade tre officerare, femton underofficerare och åtta soldater (totalt 26). Ett 80-tal sårades, varav fem förlorade arm eller ben eller fick motsvarande svår kroppsskada med livslång invaliditet som följd. Till de stupade kommer två frivilliga som stupade i avdelta bataljon 1. Som en jämförelse hade IR 55, som bestod av tre bataljoner, totalt 45 stupade och hundratalet sårade. Förlusterna vid skärgårdsavsnitten var dock betydligt större.

Ungefär hälften av i bataljonen inskrivna hade tillhört Svenska frivilligkåren under vinterkriget. Drygt två tredjedelar innehade svensk befälsgrad och omkring en femtedel var yrkesmilitärer av olika grad. Åldersfördelningen, med 80 procent av bataljonens manskap 30 år eller yngre, var gynnsam. Bataljonen måste därför sägas ha haft hög kvalitet vad gäller mänskliga resurser.

  FÖREGÅENDE

HEM


Denna hemsida stöds av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening
Copyright Nicolas von Schmidt-Laussitz